SHP - If my twin sister dies, I die!

Hon ser människor knuffas och trängs utanför cafeets fönster. Stressar omkring för att inhandla de sista julklapparna och är som alla andra år lite försent ute. Hon sitter innanför glasrutan med en rykande varm choklad framför sig, ensam på det inte allt för välbesökta cafét men som hon av någon anledning valt till sitt favorit café, drömmer om någon som får hennes fjärilar i magen att väckas till liv, någon som bara har ögonen för henne. Hon vet att denna dröm bara får henne att må dåligt i slutändan för att den är just en dröm, inte verklighet.

Han har sett henne på caféet flera gånger förut. Sett hur hon sitter där ensam med benen updragna med något drömskt i blicken. Flera gånger har han varit nära att öppna dörren till caféet och gå fram och prata med henne, men alltid vänt om vid dörrtröskeln. Aldrig att han skulle våga prata med henne, hon skulle tro att han var sinnesrubbad, eller skull hon det?Egentligen ska han möta upp sin vänner för en grabbkväll men plötsligt blir han fylld av mod, vad har han att förlora egentligen.

Det plingar till i dörrklockan och en pojke med bruna lockar kliver in i cafeet och borstar av sig snön från hans kläder. Hon kommer på sig själv att stirra på pojken som nog är den vackaste varelsen hon har sett. Generat slår hon ner blicken i bordet men förbarmar sig själv i nästa stund. Förbarmar sig själv att hon ska vara så blyg och osäker. Hon lutar huvudet mot glasrutan och drömmer sig som för många gånger förut, bort till en värld där hon inte är den man glömmet bort namnet på. En värld där hon är någon speciell.

När han slår upp blicken och kollar mot bordet vid fönstret, bordet där hon sitter, försvinner plötsligt allt hopp och mod. Hon sitter fortfarande och tittar drömskt ut genom fönstret, inte ens medveten om att han har stigit in genom dörren. Han beställer en kaffe mest för att det inte ska vara så uppenbart varför han kommit in på caféet. Han slår sig ner med ryggen mot henne rädd för att han annars inte skulle slita blicken från henne. Att han skulle möta upp sina vänner har han helt glömt bort, i hans huvud kretsar bara tankarna om henne.

Hon märker att hon suttit och hållit andan. Han har satt sig vid ett bord så nära att hon känner doften av han parfym. På handflatorna har svettdroppar bildas, i magen fladdrar fjärilarna runt så häftigt som om de tävlar mor varanndra. Plötsligt reser hon sig omedveten om varför, hon slås bara av en kraftig känsla att hon måste komma honom närmare.Hon snurrar runt hastigt och klumpig som hon är snubblar hon till i den lilla piruetten. Hon stänger ögonen i hopp om att hålla tårarna av skam som kryper fram inne, väntar på att känna ur hon slår i golvet. Det hon inte vet är att i samma stund som hon har han vänt sig om och hans armar gör så att hon inte slår i den hårda golvytan. Generat tittar hon upp ser hur leendet på hans läppar blir större, hör hur han säger hej. Hon upprepar frasen och snart sprider sig även ett leende på hennes läppar.

en flicka säger till den finaste på jorden,

snälla säg de magiska orden,

pojken skrattar säger det kan du glömma,

på några sekunder har han krossat hennes drömmar.

flickan går på vägen tänker och gråter,

det kommer en bil hon tänker aldrig åter.

pojken står vid hennes grav med en ros så röd,

nu när hon är borta nu när hon är död.

precis innan hon skickas ner i jorden,

viskar han de magiska orden,

Att dö för rösten